
Några grå järnceller på plats nu! Vi var troligen bland de sista planen som lyfte från Landvetter i torsdags. Vi var sååååå glada, vilken tur vi hade tyckte vi....!!!
När det blev lördag började vi inse att detta går troligen inte vägen, vi kommer inte hem med flyg på måndag. Till saken hör att vi åkte ensamma, hade själva bokat flyg+Hotell m.m. Vad göra????? Ut i den stora staden Berlin på flygplats, tågstationer, bussterminaler, hyrbils firmor, kolla om vi får/kan bo kvar på Hotellet( ja, det gick bra-dubbelt pris)m.m. Alla Hotell priser steg med ca 75%!!!!
Kaos överallt!!!!!!!! Sitta o fundera......tänk om det finns någon Bussresa från Sverige???? Frågade på vårt Hotell-nej, nej, fick 5 namn på Hotell som ev. kunde ha Buss resenärer.Runt på Hotell efter hotell(tar mycket tid) På tredje fanns de svenska resenärer. Sitta vänta, vänta, vänta i foajén. Där kom en svensk!!! Frågade o de letades fram reseledare, styrelseledamöter, chauffören. Svaret blev JA, baksätena i bussen var tomma om någon av resenärerna behövde vila eller blev sjuka.
Hemresan blev ett stort, varmt hjärtligt äventyr. Bussen full av Pensionärs-universetetet i Växjö(medelålder 75 år). Denna resa var en tema resa- 20 år efter Berlin murens fall. En lektor från universitet berättade(han hade varit 53 gånger i Berlin) Tänk vad vi fick uppleva o lära oss....helt otroligt!!!! Vilken Bussresa med 46 st pigga, alerta, frågvisa, kissnödiga, härliga människor som vi fick glädjen att lära känna. Tack, tack och åter tack. Vi är sååååå tacksamma att vi kom HEM.
Ha en bra kväll från en fortfarande trött men tacksam Bussresenär.
PS : Denna hemresa tog ca. en hel dag att fixa(minst)